Sök växtnamn:       Endast släkte

Poaceae

Art   ^ Skud-nr: 43924
Glyceria fluitans  (L.) R.Br.    
mannagräs

Betoning: fluitans

Synonymer och övriga botaniska namn
Festuca fluitans  L.   

+ Förlinneanska namn
+ Synonyma och historiska svenska namn
+ Namn på andra språk

Egenskaper
Livsform:  flerårig stråväxt
Användning:  vattenparti ute, gryn (förr)
Utbredning:  Europa (Sverige), NV Afrika, Turkiet, Kaukasus, Ö Kanada

Kopplade referenser [30]

Referens    Växtnamn    Produktnamn    Rollkoder
Bolin, P.  1928.  De svenska gräsen. Deras botaniska karaktärer samt deras praktiska värde och användning.  2:e uppl    flottgräs, gåsgräs, mannagryne, mannagräs, svinsvingel     A V   
Botanical Society of the British Isles (BSBI) (eds.)  2018-.  BSBI List of British & Irish Vascular Plants and Stoneworts.    floating sweet-grass      
Bromelius, O.  1694.  Chloris Gothica.    flytande wattugräs, Gramen aquaticum cum longissima panicula, Gramen spicatum aquaticum sive aquaticum fluitans multiplici spica      
Dahlberg, G. & Johansson, I.  1941.  Svenskt Lantbrukslexikon.    mannagryne, mannagräs     A V   
Franck, J.  1659.  Speculum botanicum renovatum.    flodh gräs, Gramen fluviatile      
Fries, E.  1880.  Kritisk ordbok öfver Svenska Växtnamnen.    gåsgräs, mannagräs, svinsvingel      
Hultén, E.  1971.  Atlas över växternas utbredning i Norden.  2:e uppl    vanligt mannagräs      
Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. , Uotila, P. (eds.)  1998.  Retkeilykasvio.  4:e uppl    ojasorsimo      
Jens, A. H., Arnklit, F. & Jensen, J.  2003.  Anbefalede plantenavne.    mannasødgræs      
Juel, H.O.  1936.  Joachim Burser's Hortus Siccus.    Gramen aquaticum fluitans multiplici spica, Gramen fluviatile      
Jönsson, B. & Simmons, H. G.  1935.  Gagnväxter.  2:e uppl    mannagräs     V   
Jörlin, E.  .  Hortus Floridus Lundensis sistens Plantas florentes in Horto Botanico Lundensis, anno 1769.  [Festuca fluitans]       V   
Karlsson, T.  1998.  Förteckning över svenska kärlväxter.    mannagräs      
Kerguélen, M.  1998-.  Index Synonymique de la Flore de France (INRA).  [Festuca fluitans]       T   
Kindberg, N.C.  1905.  Svenska namn på våra inhemska växter.    flytande våtgröe, mannagryne      
Kongliga Landtbruksstyrelsen (eds.)  1894.  Normalförteckning öfver svenska växtnamn.    mannagryne      
Lilja, N.  1842-43.  Handbok i de odlade vexternas flora och deras kultur. Häfte 1-2.        V   
Lilja, N.  1870.  Skånes flora, innefattande Skånes vilda och odlade växter.    vanligt mannagräs      
Liljeblad, S.  1792.  Utkast till en svensk flora eller afhandling om svenska växternas väsendteliga kännetekn och nytta.  [Festuca fluitans]   mannagräs, svinsvingel     A V   
Linné, C. von  1745.  Flora Svecica.    gåsgräs, svinsvingel      
Mabberley, D. J.  2008.  Mabberley's Plant-Book. A Portable Dictionary of Plants, their Classification and Uses.  3:e uppl    manna grass, sweet grass      
Nathorst, A.G.  1905.  Svenska växtnamn.  2:e uppl    mannagräs, vanligt mannagräs      
Nyman, C.F.  1867, 1868.  Utkast till svenska växternas naturhistoria. Vol. 1-2.        A   
Samzelius, A.  1758.  Flora Nericiensis.  [Festuca fluitans]   swinswingel     V   
Thorsrud, A. & Reisaeter, O.  1948.  Norske Plantenavn.    mannasøtgras      
Tunon, H. & al. (eds.)  2005.  Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2.        A V   
Törje, A.  1938.  Växtförteckning. II. Örtartade växter.    mannagräs     V   
USDA, ARS, National Genetic Resources Program (eds.)  2002-.  Germplasm Resources Information Network (GRIN) - GRIN Taxonomy for Plants.        T U   
Vallin, H.  1965.  Botaniska trädgården inom Fredriksdals friluftsmuseum.        V   
Veg Tech (eds.)  2005.  Sortiment.        V